Kände att jag ville göra ett inlägg om cancer..
hittade en blogg om en mamma som förlorade sin dotter i cancer.
Hon blev bara 6år.. jag känner sorg när jag kollar på videon,
jag känner smärta, jag känner glädje, jag känner saknad..

eftersom min kusin Jens gick bort i cancer 2005,
( redan 5år har gått, tiden går fort men saknaden försvinner aldrig )
det känns så konstigt att veta att vid den här åldern för mig så gick du bort.
Du hann fylla 16, det var den sista gången du fyllde år här nere på jorden.
Det som gör mest ont är att jag aldrig hann säga hejdå,
ena dagen fanns du där glad & precis som du alltid varit.. den andra dagen
så satt min syster hemma i fotöljen och när jag kom hem från skolan sa hon
att du inte skulle klara dig, att du kanske inte ens skulle klara natten..

mamma & pappa var redan inne på sjukhuset,
jag gick in på mitt rum satte mig vid datorn & då brast jag ut i gråt..
kunde inte hålla det inne.. veckan efter du gått bort så kände jag en konstig
tillvaro som om ngn gick bakom mig, stirrade på mig, lr bara iaktog mig när
jag gick själv i korridorer lr liknande.. jag blev rädd & sprang in i ett rum
där ngn i min familj var & då slutade det.. det slutade efter en vecka.. &
nu känner jag mig då dum, jag borde fattat att det var du som kom och sa hejdå..
jag grät så himla mycket på din begravning, den var så himla fin.. jag kommer
aldrig glömma dig, ska berätta om dig för allt och alla. Jag älskar dig jens nu & föralltid
världens bästa kusin!

Det värsta var också att du klarade cancern men fick blindtarms infektion och
var så svag då och dog utav det ):

r.i.p Lova & Jens
r.i.p farfar & morfar ( hör inte till cancern men iaf )