Det jag skriver nu kommer rakt ifrån hjärtat, tillägnat josefine h
som engång tebx i tiden var min andra halva, min vänstra hand, min bästa vän..

J a g s a k n a r d e t  v i  v a r  &  j a g  h a t a r d e t  s o m  v i b l i v i t . Vart tog " vi " vägen i ordet bästavän.
Vart tog Sara & Josse vägen, black & white, du & jag?.. finns det ingenting kvar utav det
vi engång sa, är det som alla säger att alla förändras. Vi trodde inte på det, vi lovade att hålla ihop
no matter what men endå blev vi som alla andra. Vi förändrades vi slutade snacka vi slutade att vara.
Vi har helt enkelt växt ifrån varandra, & det är riktigt tråkigt för jag behöver dig i mitt liv.
Jag kommer aldrig sluta älska dig, & du kommer alltid ha en speciell plats i mitt liv hjärta och sinne.
Vad som än händer så kmr jag aldrig sluta att älska dig på sättet "min bästavän" även fast
vi slutar vara det, även fast vi bryter kontakten så kommer jag alltid kunna titta tebx och känna glädje,
men endå samtidigt sorg & saknad.. för slutar vi så här kommer jag inte bara kunna vara glad när jag
tittar tebx för då kommer jag också vara besviken att vi lät det gå så långt att folk, lr bara tiden gjorde så
vi gled isär. Du kommer alltid att vara min bästa vän på många sätt.. du är alltid den som lyssnar, bryr dig &
som jag berättar/berättat allt för.. Jag vet saker i ditt liv har blivit annorlunda, att du har bytt familj typ osv
men det ska inte behöva tära på oss två, jag vet du fått nya vänner
men det har jag med och jag fortsatte att ta tid åt dig trots att du inte tog lika mycket tid åt mig.
 Jag vet att du känner som jag, men endå står vi & tittar på när vi glider isär, när vi växer isär mer och mer för varje dag som går..

jag älskar dig josse.. & jag hoppas vi kan fixxa det här.
För utan dig är jag helt enkelt inte hel!