Jag träffade en person för snart 4 år sen som tog en stor plats i mitt liv. Personen förstod kanske aldrig hur mycket hon betydde men idag tänker jag nästan varje dag på de få minnena vi delade tillsammans. Hon var en person jag kunde snacka med om allt, jag hade kul med personen och litade verkligen på den. Hon var den första som jag verkligen vågade lita på. Jag fick nästan jämt komplimanger och jag förvånades över hur den här människan kunde vara så underbar. Varje gång jag träffade personen så blev jag helt varm i hela kroppen utav glädje. Jag ville skrika utav glädje, jag var riktigt stolt. Detta var en riktig vän! Jag ville träffa personen oftare och verkligen lära känna på djupet. Och det hände!!! Jag ville alltid vara vänner. Jag såg denna person som en utav de viktigaste i mitt liv trots den lilla tid vi faktiskt känt varandra. Vi bråkade, vi blev sams... osv. Jag saknar den personen så grymt mycket :( Önskar att det kunde bli som innan...

Det är inte alltid man förstår varför det blir som det blir, ibland är det ens eget fel, ibland den andras. I vilket fall som helst kan man vara ledsen över att vänskapen försvann? någonstans mitt i mellan allt.

Hon har funnits i mitt liv i flera år och som jag aldrig kommer glömma vill jag både skrika åt och gråta med. En person som får mig känna mig värdefull samtidigt som värdelös. Denna personen kan jag inte beskriva i ord med efter allt vi gått igenom men hon var en viktig del i mitt liv för något år sedan. Vi byggde upp ett band som vi lovade att ingen kunde ta ifrån oss. Ibland känns det som allt vi sagt genom åren inte betyder någoting för dig, och ibland känns de som de kommer direkt ur ditt hjärta. Vi har bråkat många gånger men varje gång klarade vi det. Gång på gång fann vi varandra igen och lovade varandra att inget kan skilja på oss. Man har ju sitt egna liv men man måste även se till att sköta sina vänner. Vänner är som blommor, de behöver kärlek och vårdnad. Man kan inte bara ta in dem i sitt liv och sedan skita i dem, man måste ta hand om dem och se efter dem efterhand. Det är de denna personen var och faktiskt är grymt dålig på. Jag är väl inte heller världens bästa men jag försökte till en början men gav sedan upp. Precis som i ett förhållande så är man också två personer i en vänskap. Man måste mötas på halva vägen för att det ska funka. Personen jag berättar om mötte mig nästan aldrig där. Hon glömde alltid mig på något sätt. Och att känna sig oviktig och bortglömd utav en person man ser som en utav de viktigaste i ens liv? ni kan ju bara tänka er tanken själva. Det är småsaker som gör de, som att inte bli gratulerad på sin födelsedag på samma sätt som andra vänner blivit för personen. Då känner man sig värdelös, som om inget betydde något. Idag har jag och denna personen knappt någon kontakt, vi har det. Men det är så ofta man känner den där ''braiga'' känslan med henne. En del vänner går det inte att laga förhållandet med, iallafall inte om båda inte ger allt.

jag saknar det vi var b&w

texten är tagen från http://ggalawesh.blogg.se/
men den är så jävla bra & perfekt..
o den passar in perfekt nu.

har bara en fråga kvar till dig nu sen ska jag sluta störa dig
ifall det är det du vill, är de värt att kasta bort allt det vi har/hade?