farfars lilla flicka

känner ni igen mig?
hm jag längtar faktiskt tillbaka när man var liten,
då man inte behövde bry sig om kärlek utan bara sprang runt &
pussade alla killar på skoj. Då hög var att ha hög fart på gungan,
då skitsnack inte existerade, då kärlek var en puss på kinden & pappas
axlar var de bästa stället på jorden..

allting med kärlek, att växa upp osv osv börjar bli
riktigt jobbigt ibland, kärlek växer inte på träd & det är
svårt att hitta just den rätta personen som var liksom den
jag trodde och den som var den som tkt om mig för den jag var... Jag trodde jag hade
gjort det åtminstone twice, men tydligen inte.

lets go on with my life, just take one day at the time.
Becouse i dont care if you dont like me,
its better to be who i am than pretend that you are something that
youre not. Nu får jag en sån här ångest attack typ, nyss skrattade
jag åt allting nu dampar jag åt allting snart tjuter jag la åt allting HAHA nej
men ah, ville bara dela med mig ngra tankar :)



från då när jag var farfars lilla flicka tills nu..
när jag står här utan min farfar.. jag saknar dig my best friend


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0